Bråk bråk bråk.
Varning för gnäll. Men thats life!
Våra barn bråkar extremt mkt just nu. De kan leka fint 5 min sen skriks det. Skvallras och skriks. Jag tappar det direkt för det e likadant varenda jävla gång. Jag pallar inte mer att höja rösten o skälla varenda jävla dag.
Och mitt uppe i allt bråk o skrik vill jag bara ge upp. Jag vill bara gå ut genom dörren och slita fullständigt i allt. Checka in på ett hotellrum och bara vara där själv ett dygn.
Jag är fullt medveten om att syskon bråkar men detta tetet, tjafset, bråket, gnället, tjuvnypen varenda dag får mina hår att bli grå. Tycker det e för tidigt för att bråka så riktigt som större syskon gör. Axel är 99% för hårdhänt mot henne. När han blir sur kan han smälla till henne o han är stark. Tro mig. Hon är för liten för att ta "skit" och det blir en ont cirkel. Jag skäller på Axel för att han inte får slåss. Eldar upp mig för mkt helt enkelt.
Nu har jag precis gått upp med bestämda steg o hämtat ner Agnes och berätta för dem båda med hög stämma att det ska bli så jävla skönt med måndag imorgon när jag får lämna dem på dagis och jag får gå till jobb. Rena rama semestern just nu.
Hård ord kanske men det skiter jag i för det e så jag känner när det e bråk Hela hela hela tiden.
Suck var tråkigt inlägg det blev och väldigt gnälligt!!
Malin
